Omställningen till elektrisk drift inom gruvdriften vinner mark

Tommi Valkonen har tillbringat en stor del av sin karriär med att arbeta i gränslandet mellan elektrifiering, batterier och gruvteknologi. Idag leder han BEV-strategin för Sandviks lastmaskiner och gruvtruckar och bidrar till att forma branschens strategi för gruvelektrifiering i stor skala.

I september 2026 kommer han dessutom att vara värd för Sandviks kundevenemang ”Future of Mining” i Tammerfors, Finland, där branschledare samlas för att diskutera nästa generations teknologi för gruvdrift och gruvutveckling.

Branschen verkar prata annorlunda om elektrifiering nu. Vad har förändrats?

Vi har definitivt gått igenom en viss hype-cykel under de senaste åren, då vi har sett många tester och pilotprojekt, liksom stora flottinsatser i verkliga produktionsmiljöer. Vissa av dessa insatser var framgångsrika, andra inte, men totalt sett har branschen lärt sig oerhört mycket.

Nu går vi in i en mer mogen fas. Gruvföretagen återvänder för att ställa tuffare frågor kring produktivitet och tillförlitlighet samt avkastning på investeringar – de ständigt aktuella kraven för framgång inom gruvdrift, oavsett hur utrustningen drivs.

Koldioxidminskning är verkligen viktigt – det är en av anledningarna till att jag fortfarande arbetar i denna bransch – men jag har lärt mig att det snabbaste sättet att uppnå koldioxidminskning är att ägna mindre tid åt att prata om det och mer tid åt att se till att BEV-systemen uppfyller gruvföretagens operativa och ekonomiska förväntningar. Det är då den storskaliga införandet verkligen börjar ske.

Så elektrifieringen blir alltså inte bara en miljöfråga utan också ett affärsmässigt beslut?

Det måste vara båda delarna, men när det gäller uppskalning blir driftsprestandan avgörande.

Signalen från våra kunder är att de inte är beredda att betala ett högre pris för utsläppsfria lösningar, vare sig det gäller den totala ägandekostnaden eller produktiviteten. De förväntar sig att utrustningen ska prestera på samma nivå eller bättre än diesel när det gäller produktivitet, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet.

Det som är uppmuntrande är att vi nu ser konkreta exempel där detta redan sker. Vid Eldorado Golds Lamaque-komplex, till exempel, presterar de batterielektriska gruvtruckarna bättre än Dieselgruvtruckarna vid uppförsbackar, eftersom eldrivlinor accelererar snabbare till högre genomsnittshastigheter i uppförsbackar. Det förbättrar direkt produktiviteten, med mer än 30 % i fallet med Lamaque.

Samtidigt minskar de ventilationsbehovet under jord, vilket blir en enorm fördel i takt med att gruvorna blir djupare. Vid Lamaque är den fördelen tillräckligt stor för att göra batteridrivna lastmaskiner (BEV) till ett självklart förstahandsval när det gäller gruvans livslång ekonomi.

“Den viktigaste framgångsfaktorn är att inse att elektrifiering är ett system, inte bara ett fordon.”

Vad skiljer framgångsrika projekt för elektrifiering från misslyckade?

Den största framgångsfaktorn är att förstå att elektrifiering är ett system, inte bara ett fordon.

En batterielektrisk gruvtruck i sig löser inte automatiskt något. Laddningsinfrastrukturen, driftsstrategin, underhållsplaneringen och personalutbildningen måste samverka.

De mest framgångsrika verksamheterna brukar involvera Sandvik redan i ett mycket tidigt skede av planeringsprocessen. De vill förstå infrastrukturkraven, laddningsfilosofin, säkerhetssystemen och de operativa konsekvenserna redan innan de ens börjar prata om maskinerna. Den typen av förberedelser förkortar inlärningskurvan avsevärt.

För några år sedan dominerades diskussionen av säkerheten för batterierna. Är det fortfarande så?

Jag är glad att kunna säga att diskussionen har mognat avsevärt. Det inledande fokuset på säkerhet var förståeligt – folk var ovana vid teknologin och det fanns många rubriker om batterier i konsumentprodukter.

Men branschen har lärt sig mycket sedan dess. Teknologin har förbättrats, utbildningen har förbättrats och människor förstår nu batterisystem mycket bättre.

Vid Electric Mine-evenemanget i Lissabon i år var det intressant att se hur mycket diskussionen hade gått bortom säkerhet och in på driftsprestanda och implementeringsstrategi.

Operatörerna verkar anpassa sig till BEV väldigt snabbt. Varför är det så?

Jo, för att de verkligen gillar att använda dem! Det är en av de roliga sakerna med elektrifieringen. Man kan ägna månader åt att diskutera förändringshantering och utbildningsplaner, men så snart operatörerna sätter sig i en BEV för första gången brukar de bli förälskade i den.

BEV-fordon är tystare än dieselmodeller, det är mindre vibrationer, mindre värme och den totala miljön under jord förbättras avsevärt. Vi hör ofta kunder skämta om att operatörerna börjar bråka om vem som får köra de batterielektriska maskinerna.

Vart tror du att branschen är på väg härnäst?

Vi går bort från enskilda försök och mot ett helhetsperspektiv på elektrifiering för hela gruvan. Gruvföretagen börjar se på elektrifiering tillsammans med automation, ventilation, energiinfrastruktur och digital gruvplanering. Det blir en del av ett mycket större driftsystem.

Jag tror också att framtidens gruvdrift kommer att använda flera tekniker parallellt. Batterielektrisk utrustning blir en viktig del av lösningen, men dieselelektriska och hybrida maskiner kommer fortsatt att fylla en funktion, tillsammans med trolleysystem för utvalda applikationer där de ger störst nytta. Laddningsmetoderna kommer också att variera beroende på faktorer som gruvdriftsmetod och gruvans driftsstrategi.

Det kommer inte att finnas ett enda universellt svar som passar alla verksamheter. Men övergripande sett är riktningen tydlig. En del av vår strategi framöver är att inse att när batterielektriska fordon är rätt verktyg för uppgiften kan de redan idag klart överträffa traditionella metoder, men också att detta inte kommer att gälla för alla tillämpningar inom den närmaste framtiden.

Vi vill bygga vidare på de fall där BEV ger verkligt mervärde och arbeta hårt för att göra detta till verklighet för fler tillämpningar framöver.