Möt människorna: Haley-Anna Blinn

Haley-Anna Blinn är baserad i Ontario, Kanada, men arbetar vid Sandvik Mining and Rock Solutions funktioner i Camarillo, Kalifornien. Hennes arbete är för närvarande inriktat på att hjälpa gruvor att förstå den ekonomiska och tekniska genomförbarheten i att införa flottor med batteridrivna fordon. Hon inser också att det inte finns en lösning som passar alla, och välkomnar kreativa idéer om elektrifiering.

"Vi ser också många andra kreativa lösningar utanför den BEV-centrerade elektrifieringen", säger Blinn. "Ett exempel är Glencores Raglan-gruva i Kanada, där man har byggt en vätgasslinga för långsiktig energilagring i kombination med en 3 MW vindturbin för energiproduktion. Detta byggdes i ett försök att minska den avlägsna platsens beroende av dieselbaserad kraftgenerering."

Blinn trodde aldrig att hon skulle komma att arbeta inom gruvindustrin. Hon är utbildad inom astrofysik och matematik. "Jag började arbeta på Artisan redan under studietiden, som praktikant inom forskning och utveckling. Där fick jag möjlighet att forska om elektrokemiska celler och deras nedbrytningsmekanismer."

Hon flyttade sedan till en kundanläggning i Kirkland Lake, Ontario, som arbetade med den största BEV-flottan vid den tiden och som till största delen använde Sandviks utrustning.

"Det gjorde att jag kunde utveckla en hel del praktisk kunskap om själva tekniken, specifikt Sandvik-tekniken. År 2022 bestämde jag mig sedan för att fortsätta arbeta för Sandvik eftersom jag kände att batterivärlden var det som intresserade mig mest och att jag ville stanna kvar i den", säger Blinn.

Genom att arbeta med BEV-applikationer och ha erfarenhet från kundernas gruvanläggningar har hon kunnat förstå varför gruvanläggningarna har olika behov och problem när det gäller att införa en BEV-flotta.

Finns det en viss skepsis kopplad till övergången till BEV-flottor?

"När ny teknik introduceras är gruvindustrin med rätta lite tveksam till att snabbt ta till sig den. Min erfarenhet är att gruvdrift är mycket strikt när det gäller säkerhet, och att kunna kvantifiera de risker som är förknippade med varje uppgift i arbetet är avgörande. Batterier är inte så enkla och branschen har inte den kunskap som krävs för att känna sig lika bekväm som med mer traditionell teknik. Batterier är elektrokemiska objekt som fullbordar kemiska reaktioner för att leverera och lagra energi. Lagring och distribution av energi, när man talar om traditionella elektriska system utanför batteriet, är något som gruvor har strikta regler för och standarder att följa. Därför är företagen inte särskilt angelägna om att införa den här tekniken direkt, utan att förstå alla aspekter av den."

Så hur arbetar Sandvik för att se till att de batterier som kommer från er är säkrare än för bara ett par år sedan?

"Det har tagit lång tid att utbilda och förse kunderna med material för att de ska förstå vad vi har gjort. Ett av de viktigaste valen vi har gjort för att minska säkerhetsriskerna är valet av kemi i våra batterier. Våra celler är litiumjärnfosfat, som är en delmängd av litiumjonbatterier. Det är inte många som känner till undergrupper av litiumjonbatterier, men vi valde litiumjärnfosfat som vår speciella kemi eftersom den är mycket stabil. Den har en relativt hög tolerans för termisk rusning och låg värmeavgivning (HRR) jämfört med andra litiumjonceller. Termisk rusning är en okontrollerad avgivning av värme och energi från cellen, som orsakas av att cellens inre temperatur överskrider kritiska gränser. Andra typer av litiumjonkemikalier ger upphov till termisk flykt vid lägre temperaturer än våra, vilket skulle leda till problem i de varma och fuktiga underjordiska miljöer där våra fordon används. Dessutom har litiumjärnfosfat en låg värmeavgivning jämfört med de flesta andra kemikalier, vilket innebär att om en cell skulle genomgå termisk flykt skulle den inte antändas lika lätt och den lagrade energin skulle inte frigöras lika våldsamt som i andra kemikalier. En kemi med högre värmeavgivning skulle lättare drabbas av cellavgasning, sprängning eller antändning - saker som du inte vill ska hända i ditt batteri, och absolut inte i en underjordisk miljö."

Vilken är den största utmaningen för dig och ditt team just nu?

"I min roll just nu ingår att hjälpa gruvor i förförsäljningsfasen och förstå den ekonomiska och tekniska genomförbarheten av att implementera en flotta med batterier i deras verksamhet. Jag skulle säga att den största utmaningen är att varje gruvanläggning har olika parametrar som gör det mer eller mindre genomförbart att arbeta med batterier. Vi ser till exempel gruvanläggningar som är mer villiga att införa batterier eftersom deras lokala myndigheter har infört bestämmelser som gör det ekonomiskt omöjligt att arbeta med diesel, så BEV är ett klokt val. I British Columbia i Kanada finns det befintliga bestämmelser, och det finns misstankar om att det kommer fler, som verkligen skulle begränsa användningen av dieselmotorer i gruvdrift under jord. I många regioner är dessutom dieselpriserna mycket höga, vilket gör argumentet för BEV mycket enklare. Vi tittar också på gruvans utformning, eftersom BEV i vissa fall kan frigöra potentiella produktionsområden, medan det i andra fall kan krävas extra infrastruktur. När det gäller utbudet inser många företag att det här är en ny teknik för gruvindustrin och att våra fabriksproduktionsnivåer ännu inte är på topp, så de måste engagera sig tidigt om de vill ha en flotta tillgänglig under de kommande fem åren. Den svåraste delen av dessa projekt är dock definitivt att bedöma gruvområdet och alla mikro- och makroekonomiska faktorer som påverkar det, och att försöka modellera hur genomförbar implementeringen av flottan kommer att vara ur ekonomisk synvinkel eftersom det är olika varje gång."

Hur är det med oron för minskande råvaror?

"Jag tror verkligen att saker som asteroidbrytning kan bli en möjlig verksamhet i framtiden, även om det kanske inte tas på så stort allvar av de flesta just nu."